Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.  Related Paintings of marcus larson :. | vattenfall | Skepp pa stormigt hav | Nattlig marin med brinnande fartyg | Skepp pa stormigt hav | Stemship in Sunset |
Related Artists:
Melchers, Gari Julius
American Painter, 1860-1932
Antonin Chittussi
(1 December 1847 - 1 May 1891) was a Czech Impressionist landscape painter. He was born in Ronov nad Doubravou to a Czech mother and a father of Italian descent. He was fascinated by the landscape of South Bohemia and of the Bohemian and Moravian Highlands. In particular, his smaller pictures replete with quick, easy brushstrokes are among the most admired of Czech landscape painting. He died in Prague.
William Peters
(1742 - 20 March 1814) was an English portrait and genre painter who later became an Anglican clergyman and chaplain to George IV. He became known as "William" when he started signing his works as "W. Peters". Peters was born in Freshwater, Isle of Wight, the son of Matthew Peters (born at Belfast, 1711), a civil engineer and member of the Royal Dublin Society; by Elizabeth, the eldest daughter of George Younge of Dublin. The family moved from England to Dublin when Peters was young, where his father "advised on the improvement of loughs and rivers for navigation". and published two treastises on the subject. Peters received his artistic training from Robert West in Dublin; in 1756 and 1758 he received prizes from the first School of Design in Dublin. In 1759, he was sent by the Dublin Society to London to become a student of Thomas Hudson and won a premium from the Society of Arts. The group also paid for him to travel to Italy to study art from 1761 to 1765. On 23 September 1762 he was elected to the Accademia del Disegno in Florence. Peters returned to England in 1765 and exhibited works at the Society of Artists from 1766 to 1769. Beginning in 1769, Peters exhibited works at the Royal Academy. In 1771 he was elected an associate and in 1777 an academician. He returned to Italy in 1771 and stayed until 1775. He also probably traveled to Paris in 1783-84, where he met Leopold Boilly, Antoine Vestier, and was influenced by the work of Jean-Baptiste Greuze. On 27 February 1769, Peters became a freemason, and he was made the grand portrait painter of the Freemasons and the first provincial grand master of Lincolnshire in 1792. In 1785, he exhibited portraits of the Duke of Manchester and Lord Petre as Grand Master at the Royal Academy exhibition.